camillacupcake

bilden är från i måndags då jag & Nathalie va i stan, men den va stängd så vi klättrade i träd tills det öppnade!

Idag är det torsdag, vilket innebär att jag är ledig. Men jag är trots detta inte så glad, Jag drömde en mardrömm som sitter i lite, ush sånt e så jobbigt! Jag vet inte vad det är nu när våren och solen ändrar alla färger till lite finare så borde man ju vara glad även på natten! Men jag drömmer bara jobbiga drömmar. Sånnadär där man får dålig samvete, kommer försent eller tjafsar med folk. Inatt drömmde jag att jag bråkade med mamma och blev översprungen av en häst. Jag vaknade upp gråtandes! Haha, det låter ju jättelol! Men det var det iaf inte!

Jag försöker planera min lilla dag här, det går inte så jättebra. Jag vill egentligen gå ut och sola med en bok typ (det är ändå typ 12grader ute!) MEN så måste jag plugga matte och åka till stallet. Ingen lust i say!

Ojj det hände världens konstigaste grej igår. När jag kom in på stadsbiblioteket (jag skulle ha en privatlektion i matte där) så sitter den smilande gubben där!!
Okey ni vet inte vem han är. Inte jag heller egentligen, MEn vad jag vet är att han är en halvlång, ca 45årig, blond liten man. Och han LER jämt. I förrigår när jag åkte hem från skolan satt han mittemot mig och log mot mig hela vägen hem. Jättekonstigt. I början tänkte jag Ok jag känner den där gubben. Men när jag gick igenom mitt register på lärare så insåg jag att han inte fanns med där (Om han har ett jobb så är han lärare, det är jag helt säker på!). Så jag fick helt enkelt sitta och försöka titta på allt annat en den lilla mannen som gjore precis alla igenkännande miner ett ansikte kan göra för att få ögonkontakt med mig.
Så nästa dag, igår, kommer jag in på Statdsbiblioteket och så sitter HAN där och ler. USH va läskigt. Efter en liten stund gick han därifrån. Då började min mattelärare berätta att den där lilla leende mannen alltid hänger på stadsbiblioteket och att han alltid ler!
Inte nog med det, när jag skulle hem så sprang jag och Jessica rätt in i Ada och Eric. Jag berättade om min "leende man upplevelse" och det visade sig att Ada hade varit med om EXAKT samma sak! Tydligen så har vi båda utsatts av den lille leende mannens smile.
Jag säger bara detta: Passa er! Den leende mannen är åter på fri fot!