camillacupcake

Efter att ha varit i skolan, pluggat matte på taket, köppt godis med Patten, varit ute med Nathalies hund och surfat lite så kom jag hem igen. Då mer eller mindre tvingade jag med mamma ut i skogen. Vi satte oss på en filt och jag tog fram mitt skissblock. Vi satt och pratade i solnedgången medans jag våldsamt öste på pastellfärger mot det vita pappret. Det är så mysigt att lyssna på fågel kvittret när himelen sakta färgas rosa. Mamma envisades med att frysa så att hon skulle få gå in lite tidigare, men hon blev kvar en bra stund trots allt.
Sen lämnade hon mig för att åka ut till stallet och fixa en grejj. När jag satt där ensam med mina pastell kritor kom jag på mig själv med att vara en sån där idyll konstnär i typ Frankrike. Där satt jag helt ensam på min filt. Ensam på ett berg, sent på tisdagkvällen. Himelen blev mörkare liksom färgekritorna i mina händer. En tjej rastade sin hund, hon blev nog lite förvånad över att hitta mig där ute. Men hon såg väldigt glad ut. Jag tror man blir glad när man hittar en ung fransk idyll konstnär sittandes fullt arbetande när man rastar sin hund på en vanlig tisdag.
Det är så skönt att ha trycka färgerna mot pappret. Alla röster i huvudet tystnar och man glömmer liksom det viktiga vardagslivet.  Jag tror nog att en riktig fransk idyll-konstnär ha målat bilden bättre. Fast det viktiga med min filt stund ikväll var inte att måla ett nytt mästerverk, utan bara att få njuta utav en av livets vackraste stunder. And I think I did!