camillacupcake

Igår va jag och mina klasskompisar extremt duktiga. Vi räknade matte helt koncentrerat i ett grupprum. Men efter ett tag så slutade alla (utom Matilda) fatta de svåra talen. Och helt random började vi leka saning och konsekvens istället.
Samtidigt satt det två unga killar som var representanter från grönungdom ute i studiehallen och försökte varva medlämmar till sitt parti.
Jag får flaskan och väljer självklart konsekvens. Så mina tjejkompisar bestämmer att jag måste skriva en kärlekslapp med numret till "dissad linjen" och ge det till den ena (den snyggaste) av de två killarna. JÄTTEELAKT! Men jag sviker inte leken. Sara designar lappen med små hjärtan och nån text "tycker du är snygg" eller nått.
Så puttade de ut mig i hallen, alla brudarna stod och fnittrade bakom ett hörn och jag lämnade lappen till miljöpartist killen. Jag skrattade hysteriskt och sa att lappen var från en kompis och att han anatgligen skulle se henne sen eftersom hon antagligen skulle stirra på honom.
Sen sprang jag tillbaka till grupprummet och vi skrattade oavbrutet en stund. Sen tänkte jag på hur glad han hade sett ut när han tog emot lappen och hur ledsen han skulle bli när han ringde och kom till dissad linjen.
När jag förklarade detta så blev alla helt uppgivna och tvingade mig att gå tillbaka med en ny lapp men den här gången med mitt numer och säga att vi råkade ge fel.

Så jag gick återigen skrattande till honom och gav honom en ny lapp. Han verkade mest förvirrad. Trodde väll att vi skulle vara mer mogna. Men NEJ det är vi inte!
Nu sitter jag här och väntar på att min miljöpartist ska ringa.. Det kommer han nog inte göra.
Hahahahahaha det var iallafall en rolig stund i livet, jag älskar att känna mig som en tolvåring!