Let me show you how much I care
Jag hatar när familjer splittras. Allt blir så konstigt då. Det är ju verkligen till ingen nytta alls.
Man försöker se det positiva i det men grejen är ju att det inte gör någon glad. Alla blir bara konstiga.
Så blir det massa onödiga bråk, massa stress, massa konstigheter, massa sorg som ingen vet vad de ska göra av den.
Sen ska man leva ett normalt asroligt liv som vanligt. Som om allt är som vanligt. Det är det ju, nästan.
Hehe japp det är vad jag sitter och tänker på. Typ önskar att jag kunda göra något onaturligt som bara räddade hela grejen liksom. Men det enda man kan göra är väll att se paketet i det hela. Paketet som är inslaget i jobbigt, krångligt pappaer som man med våld måste riva upp. När man väl fått bort pappret så ligger den bäste presenten ever där i. Så är man överlycklig för att man fick dendär fult inslagna gåvan.
WEY!
Här kommer coolingbilden på mig och Pedro, för vi är liksom coolast!
Haha det roligaste med den är att mina ögon ser jätteklara ut och Pedro har typ inga pupiller, scary ;)
